Regnbågsbro
Som barn hade Bettina en katt, men sedan länge inte längre. Först år 2000 tog hon in en Europeisk Korthår igen, Baghira, en stolt suverän stor katt. "Tyvärr fick jag för några år sedan låta henne gå över regnbågsbron vid den stolta åldern av 20 år", berättar Bettina. Sedan Baghira kom fler familjemedlemmar successivt.
Balu, gruppens björn är en typisk röd hankatt, han är nu 12 år men fortfarande ibland en riktig virvelvind. Eftersom en vän till Bettina oavsiktligt fick kattungar, bestämde de sig för att ta en. Balu var då tillsammans med Baghira, så när Baghira dog kunde inte Balu lämnas ensam. "Robbie kom till oss när han bara var veckor gammal, han uppfostrades med flaska eftersom hans mamma hade dött, men han var en riktig kämpe" berättar Bettina, som alltid trodde att hon hade en ADHD-katt "att sova hela natten var otänkbart de första veckorna".

De två spelade så briljant tillsammans att ingen film kunde mäta sig med det
Rost för seniorer
Sedan kom Yoko och Nuka (nu båda 3 år), de två bengalerna leker så briljant tillsammans berättar Bettina, att ingen film kan mäta sig med det. De står för mycket underhållning, och Bettina och hennes man ser till att de alla är väl socialiserade med varandra.
För ganska snart därefter kom Amadeus för att stärka gruppen, lite av en busunge, men också en känslig hankatt som sedan några månader tillbaka fått en ny lekkompis, nämligen Dante. "Så blir seniorerna lite avlastade" berättar Bettina, som har sett till att det finns tillräckligt med nöjen i lägenheten. De två takhöga Klösträd hjälper verkligen till med detta. Bettina säger att gruppen turas om, de sitter alla i hängmattorna eller i den stora liggsängen. Men det är framför allt Amadeus som som en spindel rusar upp och ner på Maine Coon Tower.

Hechte grupp
Under tiden har Bettina en fin grupp som är helt i harmoni. Men förutom Balu och Robbie hade de också en bengalisk hankatt ett tag, som hette Mojo. Tyvärr blev han bara 4 år eftersom han blev sjuk. I början var han helt osocialiserad, men det hade de ganska snabbt under kontroll. "Han var en drömkatt, och det berörde mig djupt när han dog" berättar Bettina, men det var inte bara hon som påverkades av detta. Eftersom de inte visade honom för Balu och Robbie på kliniken var gruppen ur balans, de vägrade mat, lekte inte och letade ständigt efter honom.

Vi letar ständigt efter nya pälsvänner! Vill du också läsa din berättelse här? Tveka inte att meddela oss, kanske skickar vi ett meddelande till dig.
Vi kan knappt vänta! Klicka på länken nedan och fyll i frågorna!
Läs nästa artikel

